Redan när jag gick i lågstadiet...

 

...envisades jag med att försöka locka med mig klasskamrater i diverse pjäsprojekt för roliga timmen. En föreställning som faktiskt blev av var en scen ur Aristocats, där jag gestaltade Tomas O'Malley. Ett orange badrocksskärp fick föreställa svans. Teater är rätt fantastiskt.

 

När jag pluggade i Göteborg blev jag snart engagerad i Göteborgs Universitetsteater, GUT. Under några roliga år på 80-talet hann jag med att spela både svart fars och Strindberg, fungera som producent och sjösätta ett eget projekt: 1987 stod jag för manus och regi till pjäsen Flocken, ett klaustrofobiskt kammarspel om fyra människor instängda i någon slags bunker, med ett okänt hot utanför.

 

Ett par år senare bildades humorgruppen Stuber Kluns, som gjorde revyer, krogshower och TV. Både Aftonbladet och Expressen utnämnde oss till "göteborgshumorns kronprinsar" (Galenskaparna & After Shave var kungarna), men säg den glädje som varar. När vi körde det direktsända sketchprogrammet I galen tunna på TV 21 hösten 1993 var det en (kvinnlig) recensent som tyckte vi var ungefär lika kul som PMS.

 

Improvisation är en passion, sedan lång tid tillbaka. Jag är medlem i Göteborgs Improvisationsteater eller Gbgimpro, och vi arrangerar bland annat de årliga evenemangen Impromästerskapen (där bilden är hämtad ifrån) och Improvision Song Contest. En gång i veckan träffas vi och repar. (Kan man verkligen repetera improviserad teater? undrar kanske vän av ordning. Svaret är: absolut, man kan repa in ett format och jobba på att bli mer samspelta.) Läs mer om oss på vår hemsida. 

 

Jag har också översatt flera teaterpjäser, bland annat monologerna Vad vill hon? och Grottmannen samt farserna Två åsnor och en fisk och Titta inte i påsen. 

 

Dessutom har jag tillsammans med Per Pettersson skrivit deckargåtor som spelats först på Nääs Slott och senare på Nolhaga i Alingsås. Läs mer  här.